Jaha då sitter man här igen en kväll i tystnaden.
Jag befinner mig mitt emellan barnens läggdags och deras "byta-säng-tid", dvs då de två små vaknar och helt sonika traskar över till den lite större sängen, som betecknas "vuxensäng" och som genast förvandlas till ett virrvarr av barnafötter, armar och nallebjörnar. Mitt i allt detta försöker jag själv få plats. Men ikväll finns det goda förhoppningar om att vi bara blir fyra i sängen eftersom det lite större barnet har en övernattande hos sig. Skulle väl tro att det just idag inte passar sig för en åttaåring att sova hos mamma.
Just idag skulle kunna vara vilken annan lördagkväll som helst, den stora skillnaden är att mannen, stora P, befinner sig i goda vänners lag och leker ungkarl. Det är honom väl förunnat efter veckor av hårt arbete. Jag njuter i fulla muggar, när jag smuttar på mitt 2-eurovin, inhandlat under sommarens semester i Italien, av tystnaden som lägrat sig i huset, det enda som hörs är fyra små pojkars lugna andhämtning när de samlar kraft inför morgondagens äventyr. Små och små förresten, insåg för en stund sen när sonen och den övernattande gästen satt och åt väldoftande clementin, att de har känt varandra sedan de var två år. Nu fyller de snart nio och har verkligen utvecklats verbalt i alla fall. Satt o smyglyssnade innan de somnade och småskrattade åt deras ordval i spelets hetta:- nu ligger du fett risigt till! -Men.....du kan ju inte köra över MIG -miffo! Jag lät dem hållas och smålog.
Fylls nu av en smått euforisk känsla, när jag tänker på mina fina, vackra barn. Men så kommer jag på hur det EGENTLIGEN är på dagarna när de är vakna, vips så är känslan borta. Men älskar dem? Ja, det är klart jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar