OJ! är jag redan stor?

Götapetter!!! Nu är det redan fredg igen, och jag som inte ens hunnit märka att det varit en lördag och en söndag efter förra fredagen. Fast den här veckan tänkte jag att jag skulle försöka göra helgen lite längre genom att redan idag tjuvstarta lite med fredagsmys.

 Glögg tänkte jag, det är gott, det värmer en höstruskig dag som denna, glögg har vacker färg och man dricker det så sällan. Men nej, INTE glögg, det ska man ju dricka till jul, fast efter att ha kollat vad mina vänner på facebook gjort denna afton insåg jag att det visst var ok att dricka god, lagom varm glögg trots att det är torsdag och bara den elfte november. Eller som en av mina vänner skrev: - Bäst att passa på, närmare jul är man redan så trött på allt som har med julen att göra att glögg inte är gott. Mer glögg i november!!! Och jag får tamejtusan hålla med henne.

Så nu har jag sörplat i mig min värmande glögg och funderar igen på vart tiden tar vägen. Förstår verkligen inte, veckorna bara springer iväg med ett rasande tempo. Ena dan har man söndagsångest för att man ska upp o jobba dan därpå och nästa dag är man lycklig för att det är fredag och den efterlängtade helgen står och bankar på dörren. Missförstå mig nu bara inte för det låter som om jag vantrivs på mitt jobb, men det gör jag verkligen inte, har ju som sagt världens mest varierande jobb med underbara, roande kollegor och för det allra mesta, helt fantastiska kunder med glimten i ögat.

Helgen förresten! Den man ser fram emot hela veckan, visar sig ju allt som oftast innebära en väldans massa jobb. Av olika karaktär förstås och ibland väldigt roliga arbetsuppgifter och ibland mindre roande. Ta till exempel helgen som nu är i antågande. Den börjar med att stora P ska arbeta, så han går och lägger sig vid sjusnåret på fredagskvällen, mitt i allt mysande, för att få sig några timmars sömn innan passet. Vid halv elva när Idol är slut, chipsen uppätna och även det stora barnet har krupit till kojs och jag börjar fundera på att ha en dejt med min kudde, ja då låter plötsligt stora P:s väckarklocka och det är dags för honom att dra till jobbet. Han stiger upp ur den varma sköna sänghalmen, säger -godmorgon! till mig där jag fortfarande halvligger i soffan, borstar tänderna och åker iväg. Till skillnad från resten av familjen, som inte har för vana att arbeta mitt i natten, (även om det är väldans arbetsamt att förflytta sig mellan olika sängar och lägga på lilla M hans täcke 47 gånger under en natt), så har vi i alla fall som huvudsyssla att sova mellan elva och sex.

Stora P brukar komma hem i gryningen, i alla fall under sommaren kommer han hem i gryningen, så här i november är det fortfarande svartaste natten när han smyger upp för trappan, kollar i vilka sängar vi ligger och snusar, kryper ner i en ledig och drar täcket över huvudet och snart hörs tunga timmerstockar som får tavlorna på väggarna att skallra. Klockan brukar ha nått halv sex och förhoppningsvis sover de små någon timme till. Men nu var det ju just den här helgen, och då ska dessutom  jag iväg och arbeta. Så tjugo över sju letar jag reda på stora P och väcker honom med orden -godmorgon! nu åker jag.

Frukost, tandborstning, toalettbestyr och iväg på innebandyträning för T. Alla ska med eftersom jag inte är hemma, ett par barn till hämtas upp på vägen för just den här veckan är det vår tur att köra. Hem, duscha, fixa lunch, köpa lördagsgodis och vid tresnåret kommer jag hem. NU kan helgen börja, men vad hände här då? När middagen väl är undanstökad så har det ju hunnit bli lördagskväll och man är lika slutkörd som vore det vanlig onsdag mitt i veckan. De små ska strax nana och snart sitter jag där igen ensam i soffan för att alla sover sin skönhetssömn. Fast det är rätt ok att sitta ensam en stund i soffan, men både fredag och lördag är lite väl trist. Det ska erkännas att stora P gör så gott han kan för att hålla korpgluggarna öppna men brukar strax falla offer för den lömska John Blund.

Och så har det blivit söndag igen med söndagsångest och en ny vecka. Det är nu det ska tvättas, städas, hälsas på hos släkten, fejas i trädgården, spelas innebandymatch som så klart de supportande föräldrarna gladeligen följer med och tittar på, (kan bara glädja mig åt att T valt en sport där man sitter inomhus med en blaskig kopp kaffe köpt i det provisoriska caféet och slipper stå ute i regn och rusk och frysa ...... av sig). Det är nu det ska lekas och man ska umgås och vila. För den sjunde dagen var väl vilodag???

Ja så var den efterlängtade helgen redan över och den nya veckan rullar på och jag börjar längta till fredag igen. Men det är knappt att jag hinner börja längta, för innan jag vet ordet av så är det torsdag och jag undrar om det är ok att dricka glögg........

Tusan också vad tiden rusar, jag blir äldre, barnen blir stora, huset behöver förmodligen renoveras, stora P fyller snart 40 och JAG VET FORTFARANDE INTE VAD JAG SKA BLI NÄR JAG BLIR STOR.