Jag fattar inte!!!!

Som jag tidigare sagt händer det mycket på min arbetsplats. Vi har väldigt många speciella kunder, idag tänker jag berätta om en man, som har ett väldigt säreget sätt när han befinner sig i butiken.

 Mannen är ganska lång med normal kroppsbyggnad, han är förhållandevis propert klädd och bär stora glasögon. En beige kort jacka med en randig halsduk har han oftast på sig och en klassisk toppluva som pricken över i. Tror att han härstammar någonstans norrifrån, man kan ana en svag dialekt som inte är göteborgska.Vid första anblicken uppför han sig som en helt vanlig kund. Efter en stund förstår man dock att han är en av våra speciella, en sån som sätter avtryck, en sån som man kommer ihåg.

För det första undrar han alltid vad allting kostar, och tycker således att priset är för högt.  Mannen har en väldigt genomträngande röst så det går inte att missa honom, eller gömma sig för honom om man nu skulle ha de tankarna - Gud förbjude! Han har alltid väldigt, väldigt mycket frågor om produkterna och det slutar oftast med att han bara köper en kopp kaffe för att allt annat är för dyrt. När mannen inte ställer en massa frågor eller om han tvingas stå i kö någon minut hör man snart ett suckande och smackande läte från mannens mun. Låter ungefär så här ( om man nu kan beskriva hur något låter med bokstäver? Nåja, jag gör ett försök och du får använda fantasin.) Först ett smackande med tungan långt fram i munnen (låter nästan som T) och som efterföljs av ett viskande aaaahhhh. Så upprepas lätet om och om igen. Mannen stod bakom mig i kön på konsum en dag och jag kunde höra på smackandet och aaaaahhhh:et vem det var som befann sig lite för nära mig.......

När vi bjuder på smakprover i butiken, kan man räkna med att de är slut när han varit inne, större gam har jag sällan skådat, inte ens tanterna med blått hår roffar åt sig som honom. Hör väl förmodligen ihop med att han är så snål, och bara köper en kopp kaffe.

När man dricker kaffe hos oss, går man först fram till disken och beställer och betalar för att sedan hämta kaffe på vårt självserveringsbord. I priset ingår påtår. Alla vet att med påtår menas en andra kopp kaffe.....eller hur det vet du ju. Eftersom vi har kaffe till självservering, räknar jag med att en del kanske dessutom dricker tre koppar men å andra sidan finns det de som bara dricker en kopp, så det jämnar nog ut sig i slutänden. Men så finns det de som inte har någon skam i kroppen och dricker 5,6,7 koppar kaffe!!! Då har man gått över gränsen och vår specielle man gör så här varje gång. Jag har väntat på ett bra tillfälle att upplysa honom om att påtår innebär en extra kopp.  Idag kom det tillfället och samtalet som sedan utspelade sig mellan mig och den specielle mannen löd ungefär såhär:

-Ursäkta mig! Vill bara tala om för dig att i priset ingår påtår och med det menas en extra kopp kaffe. Säger jag vänligt.
-Öh, öh, (sedan smackandet med tungan och aaaaahhhhh:et)  öh.öh. Men jag tar inte fulla koppar. Svarar han svävande
-Nja, svarar jag med ett leende, - Jag har ju sett dig flera gånger vid kaffebordet och det är likadant varje gång du är här.
-Aaa, men skedarna är slut och sockret är slut, svarar mannen lite osäkert och sedan med mer skärpa i rösten:    -Jag måste ju hela tiden säga till om saker, så jag kan gott få dricka hur mycket jag vill!
Jag hämtar skedar och socker åt mannen som tar en näve av de inpacketerade sockerbitarna och jag ber honom återigen att inte ta så mycket kaffe.
-Är du svensk? frågar mannen , -är du från västkusten? säger han sedan lite uppfordrande och märkbart irriterad och besvärad.
-Vad har det med saken att göra? Frågar jag och fortsätter, -det har väl inget med saken att göra varifrån jag kommer, nu handlar det om att du alltid dricker väldigt mycket kaffe och det är inte helt OK!
-Nä, du är inte svensk va? -Jag är svensk, säger han sedan och fortsätter. -Jag är svensk, jag bor i mitt land och i mitt land dricker jag hur mycket kaffe jag vill!!!! Nu ganska arg i tonen.
-Ja såklart att du gör, svarar jag, -Men då får du göra det hemma, här dricker du bara det du betalar för. -Du får gärna dricka mer kaffe men då får du betala mer också. Svarar jag ganska bestämt.
-I mitt land dricker jag HUR MYCKET KAFFE JAG VILL!!!!! Nu är han riktigt sur och jag börjar ångra att jag sade något, men samtidigt tycker jag ju att det är fel så jag kontrar med:
-I MITT CAFÈ dricker du bara det du betalar för, ska du dricka 7-8 koppar kaffe varje gång så får du betala 70-80 kronor!
-Det är väl inte ditt café? säger han sedan något osäkert men fortfarande argt. -Är det du som är ägaren?
-Ja! svarar jag, så därför får du gärna dricka precis så mycket kaffe som du betalar för.
Sedan vänder jag på klacken och går för att fortsätta med mina smörgåsar. Mannen tar på sig jackan, den randiga halsduken och toppluvan och går ut. Antar att jag aldrig kommer att få höra hans suckande och smackande igen, men jag kan inte påstå att jag kommer att sakna det......