Snön lyser vit på taken, endast bagaren är vaken.

Visst vet jag att Lucia förknippas med tidiga morgnar, ljus i håret och att hon bjuder på lussekatter och pepparkakor för att sprida ljus och värme i den kyliga, mörka decembermorgonen. Visst vet jag att lucia förväntas sjunga vackert i massor av olika stämmor och sprida julstämning åt alla som vill lyssna. Visst vet jag också att alla firar lucia på ett eller annat sätt.

Första gången i ens liv man introduceras till luciafirandet är ju på Dagis, där alla förskolebarnen struttar omkring i sina små tomteluvor och stjärngossekläder, med massor av små lucior och tärnor med ljus eller glitter i håret. Alla gör de så gott de kan för att lära sig texten till "midnatt råder" och "sankta lucia" och samtidigt utföra oerhört avancerade rörelser till sången. Alla undrar de varför alla mammor och pappor plötsligt är på deras dagis och varför de tvingas gå på rad och inte får springa till mamma och pappa som de brukar när de äntligen kommer för att hämta vid dagens slut. Oron brukar dock vara som bortblåst när lussebullarna och pepparkakorna kommer fram.

Sedan kommer man till skolan där det är förutbestämt vilken klass som ska få den äran att klä ut sig till Lucia och stjärngosse, där föräldrarna inte alltid är välkomna och där det inte alltid är coolt att vilja vara en del av luciatåget. Men att äta lussekatter och pepparkakor, det gillar alla oavsett åsikt om luciafirandet.

I tonåren handlar luciafirandet mest om att man ska ut och festa med sina kompisar i väntan på jullovet. Det där med att Lucia kommer med ljus och värme har fallit i skymundan och många minns inte ens att de faktiskt åt en lussebulle eller två.

När man sedan nått vuxen ålder, finns det två sorters luciafirande.
1) Det man får vara med om på sin arbetsplats. - Där bjuds det med största säkerhet på lussekatter och pepparkakor, vissa arbetsgivare slår på stort och till och med bjuder på glögg, den alkoholfria får vi väl förmoda.
2) Det man får vara med om som förälder på sina barns dagis eller skola. -Där bjuds det garanterat också på lussekatter och pepparkakor, många gånger bakade av barnen själva och kan således innehålla både det ena och det andra. Jag äter av dem för det är ju mina fantastiska barn som bakat dem, men med risk för min egen hälsa.

Summan av kardemumman ( eller ska jag skriva saffran) är att om det är något som alla kommer att njuta av imorgon förutom skönsång och vackra luciatåg, så är det lussekatter. Därför ska jag imorgon gå upp klockan kvart över fyra för att göra min plikt och förse åtminstone 3000 av Göteborgs halva miljon invånare med lussekatter och pepparkakor. Så nu är det hög tid för mig att få min skönhetssömn så att jag kan gå upp långt före tuppen. Plockar också fram Viktor Rydbergs gamla dikt, för jag tycker verkligen att den passar in just nu. Midvinternattens köld är hård , stjärnorna gnistra och glimma..........snön lyser vit på taken, endast bagaren är vaken....  ..och hans lilla fru.........