Tröttma !!! Finns det?

Känner mig så där härligt trött, lite slapp i min annars så pigga lekamen, tung och seg i huvudet i mitt annars så kvicktänkta innanmäte, men det känns helt ok. Så här på årets näst sista dag är det ok att vara både trött och slapp.

Ett stort glas gott rödtjut har ju inte precis förminskat ovanstående känslor utan snarare förstärkt dem något, men jag tycker att jag är värd det. Både att få dricka Lindemans och att få känna mig slapp. Jag har till och med tillbringat hela eftermiddagen med att göra absolut ingenting, förutom att känna mig slapp och trött då förstås. Höll ju så när på att glömma att jag faktiskt har suttit dubbelvikt över ett pussel på tusen bitar som typ bara innehåller svarta, gråaktiga och vita bitar. Men det kallar jag avslappning, att bara få låta tankarna sväva fritt och leta efter just den biten, just den som har en liten svart prick på spetsen av allt det vita. Jag har bara lyft min ända från stolen när stora P bad mig tillreda såsen till dagens middag och såklart när småfolket inte har klarat av att lösa sina konflikter och bekymmer själva. Jag och den gamla har suttit som fastnaglade, dubbelvikta med gamnackar och pusslat. Det var ett tag sen sist vill jag lova. Men oj vad avslappnande.....

Stora P brukar ju annars vara den av oss två som känner sig mest slapp, han brukar nicka till i soffhörnet när barnen lagt sig, och lägger gärna upp fötterna på pallen och lutar sig tillbaka med huvudet inkilat mellan soffkuddarna för att han inte ska tappa hakan när han blundar. Ja blundar säger han att han gör, jag kallar det sova. Blundar gör man när solen är för stark eller när man är den som räknar när man leker kurragömma. Sover ! Det gör man när man andas tungt och kanske drar en och annan timmerstock i takt med signaturmelodin till bolibompa, eller när man tappar hakan, trots alla soffkuddarna som omsorgsfullt stoppats in bakom och runt huvudet. Stora P hävdar att han lider av TRÖTTMA, ett ord jag nog för kolla med Sture Allén om det ens existerar, men hur som helst så lider stora P av TRÖTTMA. Detta har varit hans stora åkomma i ungefär 39 år och jag anser att det blivit något värre de sista åtta åren.  Det kan gott och väl hända att det har med småfolkets ankomst att göra, eller att han går upp för att jobba vid halv tretiden varje morgon, men jag sitter inte och "blundar" i soffan flera gånger varje kväll. Jag går hellre och stoppar ner min slappa kropp och mitt tunga huvud mellan nytvättade lakan som doftar sommaräng, än sitter som i en tandläkarstol med saliven rinnandes i mungipan. TRÖTTMA!!?? Hrmpf, vad är det?

I och för sig så avundas jag honom ibland, för att han kan koppla av så mycket precis när han känner för det, men jag är inte helt säker på att jag skulle vilja byta med honom. Nu på årets näst sista dag ska jag alldeles strax ta och göra som jag redan beskrivit och jag ska njuta av det. Jag ska känna hur sängens oerhört mjuka sköna madrass omsluter mig och jag ska känna hur den dundoftande kudden får min nacke att slappna av och jag ska njuta av täckets tyngd som lägger sig över hela min kropp för att hålla mig varm och go´ hela natten. Och imorgon ska jag vakna utsövd och glad för att kunna fira nyår med min familj och mina fina vänner. Jag ska inte lida av TRÖTTMA imorgon.