Frågor jag ofta ställer mig när jag upplever att många är arga, sura, gnälliga, orättvisa, otrevliga eller bara "inte trevliga". Det är nämligen stor skillnad på att vara trevlig och att vara otrevlig. Jag anser att det finns ett mellanting som man kanske skulle kunna kalla "vanlig" men jag har valt att kalla det för àtrevlig eller helt enkelt intetrevlig. Men varför blir då individer runt omkring oss, otrevliga intetrevliga eller bara sura och tvära.
Jag har full förståelse för att man kan ha en dålig dag, det har jag också, flera gånger om dagen, vissa dagar, men jag tycker mig också se att väldigt många drabbas av "häxan surtant" samtidigt. Skulle ju kunna vara så enkelt att det är vädret som bestämmer, grått, regnigt, mulet och blåsigt gör oss gråa i sinnet, surmulna och med ett stormande humör. Det kan ju vara nattsömnen, eller snarare frånvaron av densamma, som gör oss lynniga och lättretliga. Det kan vara avsaknad av frukost eller all mat för den delen, som gör oss obalancerade och orkeslösa, så orkeslösa och utmattade att vi inte ens orkar be om ursäkt när vi stöter ihop med varandra på bussen, eller orkar hålla upp dörren för den som kommer efter. Det skulle kunna bero på en helt allmän kass start på dagen med sjuka familjemedlemmar, väckt för tidigt av små barn eller GT-försäljarens idoga ringande på dörrklockan, eller bara det att favoritfrukostflingorna var slut och mjölken uppdrucken..........
Tja, vädret skulle ju kunna vara förklaringen till varför så många blir Häxan surtant samtidigt, men det är ju också den enda anledningen av de jag räknat upp som skulle kunna skapa ett kollektivt surande. Upplever till exempel i mitt arbete detta kollektiva surande väldigt tydligt, tack och lov inte särskilt ofta, men vissa dagar är det som om hin håle själv flugit i många av våra besökare. Då klagas det på priset, på att allt är för stort, att allt är för litet, att allt är för sött, att brödet smular för mycket, att bullarna är för kladdiga, att brödet är för ljust, att brödet är för bränt, att tårtorna är för runda, att sötsakerna är för söta, att salladerna är för nyttiga, att soppan är för varm............ Efter ett tag upptäcker jag att även jag har blivit Häxan surtant, men gör mitt allra bästa för att svälja ilskan och klistrar på mitt allra mest bländande leende och önskar mina kunder en trevlig dag. En sådan dag var det igår......
Idag däremot, idag har jag haft en alldeles förträfflig dag, med trevliga pratstunder, nöjda besökare, fantastiskt roliga medarbetare och fick till och med dörren upphållen för mig när jag skulle in på apoteket. Fick ett leende och en nick när jag mötte en man i garaget och OJ vad det gör en lättare till sinnes.
Så vilken var då skillnaden mellan idag och igår? Vädret? - Ja kanske lite varmare idag, men ingen sol och ingen vår i luften, alla kanske fick i sig en bra frukost i morse, det har jag ingen aning om. Eller så har alla sovit gott hela natten och är nöjda med att det är torsdag och snart helg.
Men jag tror faktiskt att det finns en helt annan anledning till varför alla andra är sura samtidigt, för visst låter det konstigt att alla andra har vaknat på fel sida men inte jag..... Jag tror snarare att det faktiskt är JAG som inte sovit så gott, inte fått min favoritfrukost bestående av russinfralla med ost och kaffe, att det är mina barn som varit extra krävande på morgonen vilket gjort att min toleransnivå och mitt tålamod redan från början fått sig några törnar och inte riktigt fungerar som de ska. När jag tänkt en stund på detta så inser jag att det nog är så och då upptäcker jag att om jag bara försöker anstränga mig lite extra och bjuda till lite mer än vanligt så är faktiskt folk i min omgivning inte riktigt lika argsinta och deras frågor och tyckande om pris och huruvida brödet är välbakat eller inte, känns nu längre inte riktigt lika påfrestande. Försöker vända den dåliga trenden och göra det till en utmaning istället. Att säga hej till en främmande på gatan som man möter och ge personen ett leende, att hålla upp dörren ordentligt för den som kommer bakom mig, att säga ursäkta hur gick det, när jag har vinglat in i någon på bussen. Det kostar lite i ansträngning men man får tusen gånger tillbaka och man fylls med massor av energi när leendet besvaras.
En kvinna jag träffade idag och hade ett sådant där trevligt samtal med berättade om en dag när hon och hennes barnbarn skulle göra det lite roligt på tunnelbanan i Stockholm. De hade varit på tu man hand på Buttericks och köpt var sin illröd clownnäsa. När de satt på tunnelbanan bestämde de sig för att sätta på sig sina stora röda näsor för att se hur medresenärerna reagerade. Kan du tänka dig en vithårig dam i sjuttioårsåldern och en sexårig flicka med varisn clownnäsa sittandes i en tunnnelbanevagn bland stressade män med slips och fina damer med stora hattar och ungdomar med stora väskor, kan du se den bilden framför dig utan att dra på munnen ens det minsta lilla ja då har du tyvärr hamnat i samma trista värld av instängdhet och egocentriskt tänkande som tunnelbaneresenärerna den här eftermiddagen i Stockholm. I tjugo minuter satt de med sina näsor på och inte en enda människa skrattade eller ens drog på smilbanden det minsta lilla.
Så imorgon ska jag återigen göra mitt yttersta för att ge några ett leende eller en hjälpande arm över gatan, eller bara tala om för någon att hon valt rätt bröd till soppan som blir kvällens måltid och dessutom berömma henne för den fantastiska sjalen.......... Hoppas bara att natten blir bra och att jag får min frukost för då blir det en lätt match...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar