Vår eller vinter, det är frågan!

Snart snart är det den första mars. Den här vintern har varit alltför lång trots att det många år inte blir vinter förrän den första mars och vi enligt metrologerna har en månad vinter kvar innan vi rent teoretiskt kan kalla det vår. Men just i år längtar jag något alldeles förfärligt efter våren och jag tycker mig ibland ana att den står och knackar på dörren.

Jag kan inte exakt säga vad det är som gör att jag förnimmer våren, för det är fortfarande tio minusgrader på morgonen  när jag sticker ut näsan och jag måste därmed skrapa rutorna allt som oftast, det ligger fortfarande snö på hela våran gräsmatta, dock inte så där vit och fluffig utan mer glansig och hård, och det är fortfarande kolsvart klockan sex på kvällen så att jag måste tända lamporna, och jag måste fortfarande tjata på småfolket om termobyxor och långkalsonger men mössan däremot åker i och för sig på av sig själv.

Men kanske det är just det, att det BARA är på morgonen som det är tio minus, att snön ÄR glansig och hård och att det inte är förrän klockan sex jag behöver tända lamporna, som gör att jag kan ana vårens intågande. Varje dag letar jag fler vårtecken för att se om vi inte möjligtvis redan har passerat mars månad, men jag måste säga att jag blivit besviken varenda dag. För hur jag än vrider och vänder på de vårtecken jag ser, säger de mig att vi faktiskt bara är i slutet av februari.Jag har ännu inte sett några snödroppar i grannarnas rabatter och jag har ännu inte sett några tussilago kämpa sig upp genom asfalten ( ja här i Gunnilse växer det tussilago i asfalten och de brukar vara 25 cm höga!!!). Jag har heller inte hört de vanliga vårfåglarna kvittra. Jag har heller inte sett allt för många vårjackor på stan eller motorcyklar på gatorna.

Däremot har jag sett åtskilliga andra saker som jag bara för att hålla humöret uppe kallar vårtecken, trots att de inträffar i februari och således borde kallas vintertecken.
1) Båtmässan har ägt rum med allt kaos vid korsvägen som följer med den, och båtar är väl i högsta grad något som hör våren till.
2) Göteborgs stads Park och Natur är ute och klipper alla träden längs Avenyn och Berzeliigatan som jag färdas på dagligen, och träd är väl något som framför allt alla pollenallergiker förknippar med våren.
3)  Solen ( då den visar sig ) värmer faktiskt lite, i alla fall om man står helt stilla i lä med svarta byxor på sig kan man känna att solen gör låren lite lite varma. Och att man bränner sig på låren första dagen med shorts det känner väl de allra flesta till.
4 ) Det är fullt av grus och sand på stadens alla gator, cykelbanor och trottoarer och den brukar ju som bekant sopas upp någon gång i juni, och då är ju sommaren här, så därför brukar ju sand och grus som dammar ner bilar och de nypputsade svarta stövlarna vara ett säkert vårtecken.

Ja, som sagt jag gör allt som står i min makt att försöka få det att likna vår lite lite lite grann åtminstonde. Idag till exempel fick jag låna grannens fina vovve på en promenad. Jag tog med T och gick till affären. Eftersom jag för det mesta har tillgång till bil och därmed färdas i den, vet jag inte exakt vilka kläder som lämpar sig bäst för en promenad med hund och barn. Tänkte att det kanske är kallt så det är bäst jag tar en tjock tröja över den jag redan hade på mig, men så kom jag ihåg att såna här lite vårlika dagar brukar man ju alltid pälsa på sig lite för mycket så jag bytte till en tunnare tröja och skippade mössan. Handskarna kom jag ihåg för jag tänkte att jag ju måste hålla i kopplet och då kan ju händerna bli kalla och det är ju dumt om det går att undvika.

Vi traskade iväg vovven, T och jag, glada i hågen för att över huvud taget vara utanför ytterdörren och vi bestämde oss för att undvika stora vägen så långt det var möjligt, hoppades ju på att få en skymt av någon vårfågel, eller i alla fall få höra en liten truddelutt när vi skulle gå genom skogen. Döm om min besvikelse när allt jag ser i skogen är snö. is och halka och allt jag hör är vinden som prasslar lite i de torra eklöven från i höstas som kämpar sig kvar på en torr trött gren. Känner plötsligt dessutom hur det faller isande kalla snöflingor på mitt huvud som ju var utan mössa. Vi halkar vidare, inser snart att enda sättet att ta sig fram är att följa vovvens vägval - diket, om vi över huvudtaget skulle klara att hålla oss på benen. Skridskor hade varit en bättre fotbeklädnad än våra vinterkängor.

Snabbast möjligast tog vi oss ner till vägen, T satte sig helt sonika ner på ändan och åkte, jag och vovven tog diket. Inte en vårfågel, inte en solglimt, inte ens en regndroppe utan bara is, snö och isande vind. Så fort jag hade något så när fast mark under fötterna fällde jag upp kapuschongen och drog in händerna så långt det gick in i jackärmarna, trots handskar, och snabbade på stegen för att få upp värmen. Såg på T:s röda näsa att även han frös. Men det skulle han så klart aldrig erkänna eftersom han aldrig tog på sig den extra tröjan jag bad honom göra och jag ångrade att jag själv bytt till den tunnare. Tyckte faktiskt lite synd om både vovven och T när vi gick där på den oerhört smutsiga trottoaren i snålblåsten.

Vi fick uträttat våra ärenden i affären och vände hemåt, som tur var hade vi nu vinden i ryggen och det kändes lite bättre. Vi valde en annan väg hem som var något lättare att gå, men istället för att behöva gå i diket för att kunna ta sig fram hade jag definitivt uppskattat porlande vatten där vi nu gick och kvittrande fåglar högt upp i träden bland grenar som börjat få små gröna musöron. Jag insåg dock att det faktiskt är så illa att det är en bit kvar av vintern innan det blir vår och det är väl bara att göra det bästa möjliga av situationen, vad nu det kan vara, måste erkänna att jag börjar få ont om bra sysselsättning.

Hälsosamt och stärkande i fjällen?

Barfota i gräset och öva
på swingen?

Öppnade förrådsdörren för att ta fram en ny sopsäck till komposttunnan, kastade en blick på skidorna som stod där, tänkte att jag kanske skulle ta med barnen någon mer dag till skidbacken, ögonen vandrade vidare och fann mig själv plötsligt stå och klappa på golfklubborna........ Visst är det nog vår jag vill ha, hur mycket jag än försöker intala mig själv att det är kul med snö och vinter, så vem försöker jag lura egentligen?