Den sjuttonde.

Jag bara måste få berätta om ännu en av våra underbara gäster vi har på min arbetsplats. Det här handlar om en helt osannolik dam som uppnått en ålder av åttioett år....

En gång i månaden dyker hon upp, en mycket liten, försynt dam med basker och mörkblå kappa, hon går så försiktigt, försiktigt i sina fotriktiga rejäla skinnskor. En gång i månaden, runt den sjuttonde för att vara exakt, det beror på när hennes pension utbetalas, kommer hon. Runt den sjuttonde, det kan ibland vara den nittonde och ibland den sextonde, men sällan tidigare och ytterst sällan senare än den tjugoandra, kommer hon för att avnjuta månadens cafébesök.

Jag har fått intrycket att besöket hos oss är det enda hon gör utanför hemmets trygga vrå, jag vet också att hon är en väldigt försiktig dam men med väldigt bestämda åsikter. Hon är principfast och traditionsenlig ( om nu en levande varelse kan betecknas som traditionsenlig) och vill helst att någon av "de gamla" hjälper henne och tar hand om henne när hon kommer och besöker oss. Med "de gamla" menar hon inte gamla till åldern utan vi som har varit där ett tag och känner henne. Nu för tiden är det de allra flesta av oss och vi brukar turas om att ta hand om henne när hon kommer för det kan vara ganska ansträngande.

Damen i fråga har hörapparat. Många är väl de åttioettåringar som har hörapparat, men få är de som verkar ha en så dålig hörapparat som vår lilla tant har. Hon har alltid väldigt svårt att uppfatta vad vi säger och själv talar hon väldigt tyst på sin småländska dialekt. Ett samtal med henne brukar sluta med att man får gå och dricka ett glas vatten för att man skrikit sig hes under sina försök att tala om för henne vad det kostade och damen i fråga, åtaliga gånger fingrat på sin hörapparat för att justera ljudet.

Förmodligen på grund av sin dåliga hörsel, har damen väldigt ont av ljud sin omgivning. Hon brukar tycka att övriga gäster är för högljudda och ibland säger hon till dem själv att de ska vara tysta, ibland ber hon oss att köra ut gästerna som ju "suttit i två timmar och bara tjattrat" så att hon kan få lugn och ro. Hon brukar fråga när det är minst folk så att hon kan komma då. Om vi bara hade vetat när kunderna tänkte komma den sjuttonde nästa månad........

Varje gång när vi med vårt allra bästa artikulerande försökt tala om för henne vad det kostar, ojar hon sig över hur dyrt allting är och över hur lite pension hon får och undrar om hon inte kan få det lite billigare. Som mest önskar hon att det ska bli lite billigare den tjugoandra september. Då infaller nämligen hennes födelsedag. Den åttionde födelsedagen var det ju för inte så längesedan, det talade hon om ska ni veta, hon fyllde dessutom åttio både i augusti september och oktober.  Hon fyllde även åttio tre år i rad....... Men nu i höstas talade hon om för mig, den tjugoandra september när hon besökte oss, att det var hennes åttioförsta födelsedag just den dagen och att hon undrade om hon då inte kunde få lite rabatt.

Under många år har hon varje gång ätit en smörgås på rågsiktskaka med varierande pålägg, oftast med leverpastej, för att det är ett mjukt och lättuggat bröd och leverpastej är gott, till det har hon druckit en kopp kaffe och ätit en osötad bakelse. Varje månad runt den sjuttonde var det samma visa, och varje gång hon kom gjorde hon en beställning till nästa månad runt den sjuttonde. Nu har hon dock plötsligt, vid åttioett års ålder, ändrat beteende!!!!

Hon har börjat äta soppa varje gång hon besöker oss, och det spelar ingen roll vad det är för soppa. Hon äter en helt vanlig bakelse till efterrätt, eller till och med en semla och hon dricker en kopp kaffe. Hon är gladare och tycker inte att det är lika jobbigt med de tjattrande gästerna på borden bredvid. Det enda som varit samma är datumen hon kommit och att hon önskat få det lite billigare.

Men så plötsligt en dag, det var måndagen den sjuttonde januari, så dök hon inte upp som vi avtalat....... Vi stod där och väntade med soppan och bakelsen och undrade när lilla damen skulle komma, hon brukade ju aldrig komma senare än ett. Vi blev faktiskt lite oroliga eftersom hon ALDRIG tidigare uteblivit från sitt månatliga besök. Vi drog så småningom slutsatsen att den lilla försynta damen med de bestämda åsikterna hade bestämt sig för att utebli. Något måste ha hänt tänkte vi och undrade om vi nånsin skulle få se den mörkblå kappan igen. Hon hade ju trots allt uppnått en ålder av åttioett ( eller hade det egentligen blivit åttiotre, med tanke på hur länge hon fyllde åttio)

Efter två dagar ringde hon på telefonen. Hon undrade vilken dag det var hon skulle komma den här månaden för själv hade hon glömt att skriva upp det. -Ja svarade jag, det var i måndags, vi saknade dig och undrade om det hänt något! -Onej då svarade hon på sin breda småländska, jag hade bara glömt att skriva upp det men kan jag komma den första februari istället? Döm om min förvåning när hon plötsligt skulle komma en datum så långt från den sjuttonde. Javisst svarade jag och tog emot beställningen på soppa och semla som hon önskade.

Igår var det återigen den sjuttonde och den lilla damen i basker och mörkblå kappa besökte oss igen. Klockan kvart i tolv kom hon och förfasade sig över hur mycket folk det var i serveringen som pratade och skrattade något alldeles förfärligt. Det gick ju inte att få någon lugn och ro här inte så kunde hon inte få maten lite billigare och kunde vi inte be gästerna att gå........