Biten golfare!

En sådan helt fantastisk klämfredag det har varit idag den tredje juni 2011. Solen har värmt mig med sina härliga strålar och inte en enda liten molntuss har skymt sikten under hela dagen. Stora P och jag bestämde oss för att tillbringa eftermiddagen på tu man hand. Med T inkvarterad hos de gamle över helgen och småfolket omhändertagna av granntösen så var saken biff.

Åhhh, myyyysigt tänker ni, tu man hand i solen , kanske en kvällspromenad i solnedgången, ett kvickt dopp i sjön och sedan ett stort glas rött och lite............... och japp, så kunde det varit om man hade tillbringat den åtråvärda tiden på tu man hand någon annanstans än på golfbanan! Golfbanan frambringar i ärlighetens namn inte de mest kärleksfulla sidorna hos varken mig eller min make, utan det är då våra tävlingsinstinkter vaknar till liv med besked. Det är då inget annat än rent spel räknas och det är då det ska vinnas till varje pris. Till saken hör att Stora P ALLTID vinner oavsett vad vi tävlar i, därför känns segerns sötma extra åtråvärd för mig.

Vi peggar upp på första TEE, nerverna ligger redan utanpå kroppen, stora P får iväg en fin drive som lägger sig perfekt på fairway 170 meter bort. Jag känner hur pressen på mig ökar och jag tar ett djupt andetag och memorerar slagets gång innan jag tar sats och skickar iväg bollen. Ploff!!  Rakt in i ruffen femton meter framför mig......... Gaaaahhhh tänker jag, drämmer klubban i gräset, är det så här det ska vara resterande fyra timmar som vi har framför oss. Då hör jag tack och lov stora P utbrista - Pilsnerboll!!!! Tack tänker jag och försöker samla mig på nytt. Jag biter ihop peggar upp på nytt och den här gången låter det klick när bollen träffas av drivern och far iväg 150 meter i en vid fin båge och landar inte långt från Stora P:s boll. Yes!!!! Matchen är igång, nu gäller det bara att hålla i det i fyra timmar till......

Solen gassar, flugorna surrar, luften står still och jag har glömt att smörja mig. Känner hur det steker bak i nacken när jag går där i det decimeterhöga gräset bland fästingar och ormar och letar efter en förlupen vit golfboll som det står pinnacle lady på, tryckt i rosa ..... Hur jäkla svårt kan det vara att hitta en VIT boll i det GRÖNA gräset??? Helt omöjligt visar det sig och jag får droppa en ny boll och plikta ett slag. Jag ser hur segern rinner mig ur händerna i samma takt som mina bollar flyger åt höger och vänster, men mest åt höger, de hittar bunkrar som ingen legat i sen tidernas begynnelse och otaliga plopp hörde jag och såg hur vattnet skvätte när bollarna for i vattnet och skrämde upp en och annan gräsandsfamilj som låg i vassen och tog det lugnt. Jag gjorde som de flesta inbitna golfare och skyllde på utrustningen......

Men så plötsligt stod jag där på TEE igen, ett par 3 hål, peggade upp, ställde in siktet, drog ett djupt andetag, släppte ner axlarna, rättade till fötterna och drämde till bollen. Ett fantastiskt slag som landade strax före green. Fasiken tänkte jag, tog jag fel klubba eller varför blev det så kort, men när jag lyfte blicken igen fick jag se bollen stanna precis på greenkanten. Kände mig plötsigt oövervinnerlig och alla borttappade bollar och allt letande i det höga gräset glömdes bort på en sekund. Nöjd över mig själv och min prestation var det med beslutsamma steg jag tog min bag och gick de 138 metrarna fram till min boll. Oerhört nöjd över att Stora P inte lyckats riktigt lika bra med sitt slag, stod jag och såg honom försöka komma ur bunkern strax till vänster om green. Själv plockade jag självsäkert fram min pitch och chippade en lätt boll in mot flaggan ser hur den gör en rak fin båge in mot flaggan och klonk, den träffar flaggan och studsar en halvmeter till höger. Fylld av självförtroende plockar jag fram puttern och sänker bollen, ett slag bättre än stora P. YIIEHAAAA fasen vad golf är kul och shit vad bra jag är tralalalala.......

Exakt tre timmar och 54 minuter senare kliver vi av 18:de green. Trött varm och hungrig, (de sista två hålen har jag kommit på mig själv med att fundera mer över vad vi skulle äta till middag än vart min boll hamnade, kan bero på att grilloset låg tung över golfbanan). De fyra timmarnas promenad med tillhörande slag har tagit ut sin rätt i den stekande solen som nu ligger lågt och gör det minst sagt omöjligt att se vart den lilla vita bollen tar vägen. Den med pinnacle lady-texten tryckt i rosa har för länge sedan bytts ut mot en hitteboll med ett stort grönt G skrivet i grönt. Som vanligt kan man sammanfatta dagens runda med ömsom vin ömsom vatten, mest vatten i ärlighetens namn, men "vinslagen" är ju ändå de jag minns. Det är märkligt hur tio halvkassa slag kan vägas upp mot ett, i mina ögon, fantastiskt bra slag.

Dagens golfrunda kan sammanfattas med tre ord, bolletande, golfbränna och SEGER........
Japp, så var det! Många bollar letade jag efter bland tistlar, brännässlor och bitande insekter, golfbrännan sitter som en smäck över nästipp, axlar och överarmar, men SEGERN var min, bara min och jag tänker njuta av den länge, länge.

Det måste nog erkännas att jag hade viss fördel av dagens runda, för jag har varit ledig hela dagen lång och är ledig imorgon, medans stora P gick till jobbet klockan två inatt åkte mer eller mindre direkt till golfbanan, (fick bara i sig lite lunch innan det var dags att sticka) och väl hemkommen, nyduschad och nyäten var det dags för sängen ett par timmar innan han skulle till jobbet igen kl 21,30.  Dessutom är den stackaren genomförkyld. Men det står inget i tävlingsreglerna om att förutsättningarna för ett lyckat golfande ska vara lika för båda parter, så...... MÅ BÄSTE KVINNA VINNA......