Jag har blivit med husdjur!!!!!

Jag har blivit med husdjur!!!!

 Jag hade helt bestämt mig för att inte skaffa några som helst husdjur, jag har verkligen stålsatt mig inför småfolkets kommande tjat om hundar o katter o hamstrar o kaniner o fiskar o vandrande pinnar och allt vad småfolk önskar sig som husdjur. Jag har också därför känt mig väldigt glad och nöjd över att stora P inte på några villkor kommer att släppa in något annat än tvåbenta mänskliga varelser i det här huset. Eftersom jag känner mig själv ganska bra på den punkten har jag insett att jag mycket väl skulle kunna låta mig övertalas att skaffa en söt liten lurvig hundvalp, med hängande öron och för stora tassar, eller några coola, färgglada fiskar i ett stylat akvarie. "Förnuftet" hade såklart suttit på ena axeln (den vänstra) och försynt påpekat att det regnar nio av årets tolv månader, och att även coola fiskar dör och att stylade akvarier måse städas, men "känslan" hade suttit på andra axeln och med mer bestämd och genomträngande röst talat om alla mysiga stunder med en liten puppie i knät och att husdjur minsann är bra för barn och att de då lär sig att ta ansvar och visa hänsyn. Så det så!!

Men nu har jag alltså blivit med husdjur!!!! Det rör sig inte om vovsingar, kissemissar, eremitkräftor eller papegojor, nej inte ens rör det sig om dammråttor. Utan det handlar om mycket mer exotiska små djur, kanske liknar de mest små, små tomtar på loftet.

Filifjonkan (min kära kollega) sådde ett litet frö inuti min skalle häromdagen. Och som saker o ting brukar utveckla sig när vi börjar diskutera livets stora frågor så har de här små, små djuren verkligen flyttat in hos mig. Jag ska försöka beskriva dem för dig. Om du tänker dig en giraff, med sin långa, vackra hals, sina smäckra ben, den fläckiga pälsen och det lilla näpna huvudet (som ser lite för litet ut i förhållande till sin hals)med de små söta bolliknande öronen längst där uppe, och den lite stapplande gången som den får till följd av de långa smäckra benen som avslutas med väldigt finlemmade hovar (eller klövar kanske det kallas på en giraff). Giraffens gång påminner lite om en väldigt vacker kvinna som inte kan gå i högklackade skor. Om du tänker dig ett sådant djur fast bara 50 cm högt........ iklädd mockasiner för att inte halka på det blankpolerade parkettgolvet.

Ett sådan liten giraff har flyttat in hos mig, jag ställer ner små gröna väldoftande dillvippor till den att äta från och jag har snickrat ihop en liten hylla för den som den har sin vattenskål på. Allt i lagom höjd för en 50- centimeters giraff. Tänker att den lilla giraffen kanske inte nöjer sig med dill att äta, eftersom den är van vid vidsträckta savanner med skuggande akacior, så kanske att jag behöver plantera några sådana i krukor här och var. Mockasinerna är hemstickade i värmande ull med halkskydd undertill av brunt skinn. Jag har en extra uppsättning mockasiner ifall min giraff inte gillar de röda utan hellre vill ha beiga med små flodhästar på för att känna närhet till sina afrikanska vänner. Min lilla giraff har inget namn ännu, men kanske Gurra eller Gusten kunde vara något. Jag ska lära den att bli rumsren och ligga i knät och gosa kyliga vinterkvällar. Den ska också få en liten korg av akaciaträ att sova i, som ska stå i fotändan av min säng, allt för att den ska känna sig hemma. Åh vad den är söt min lilla giraff.

Misstänker att stora P tycker att mitt lilla husdjur bor bäst inuti  min skalle, där det för tillfället byggt bo. Och förnuftet på min vänstra axel håller såklart med honom till hundra procent. Några andra husdjur, förutom dammråttor och tomtar på loftet kommer heller inte få plats här hemma på ett bra tag.