Så satt man fast med skägget i brevlådan! Ordentligt! Kan saker och ting snurra ihop sig så ska du se att det gör det ordentligt. Ibland snurrar ekorrhjulet lite fortare än vad ekorren hinner springa, idag har jag varit ekorren.
Vaknar som vanligt motvilligt när klockan ger ifrån sig sitt vanliga läte kvart i sex på morgonkulan. Försöker ljudlöst ta mig ur den varma sköna sänghalmen där jag ligger under det härliga duntäcket, inklämd mellan två barn som jag vet vaknar väldigt lätt den tiden, och det är ju så skönt att få vara för sig själv en liten stund i badrummet när man precis vaknat. Det blir så mycket trevligare när jag sedan kan ägna mig enbart åt småfolket när de ska få på sig kläderna åt rätt håll, en strumpa på varje fot av samma kulör och alla tänder ska borstas.
Samtidigt som jag väcker det stora barnet hör jag förnöjt hur motorvärmaren på bilen slår på och det känns väldigt bra eftersom jag noterat att det är fjorton minusgrader ute. Vi har en sådan där praktisk dieselvärmare på vår bil, vilket innebär att den brummar lite när den är igång, men också att jag inte är beroende av el för att kunna ha bilen varm och isfri när jag ska sätta mig i den, förutsatt att jag vet när jag ska åka iväg. Jättefiffigt är det, skulle bara vilja ha den fjärrstyrd också.
Får till slut på barnen alla kläderna och kollar att alla gympapåsar, frukter, busskort och mediciner är med. Kånkar ut allt till bilen och baxar in småfolket, ser till att bältena är fastspända och att alla dörrar är stängda. Sätter nyckeln i tändningslåset och vrider om. Prffft låter det om bilen, lamporna tänds men sedan händer inget mer. Jag försöker igen men den här gången kommer inte ens ett prffft. Svär lite för mig själv ( kanske att någon liten liten svordom kom över mina läppar så att barnen hörde det). Inser att batteriet är urladdat och vet av erfarenhet att nu hjälper inte ens startkablar från en annan bil, (det har jag provat vid tidigare tillfälle utan att bilen orkar igång). Dessutom hade jag som vanligt kört in bilen i carporten, och då kommer man inte ens åt batteriet, och den är för tung för att kunna knuffa ut. Ringer assistancekåren och ber dem komma,
-Inom en timme är vi där! Var svaret jag fick, perfekt tänker jag, då promenerar vi till dagis och skolan och så hinner jag hem lagom tills de kommer och fixar bilen, Och så kommer jag bara en halvtimme sent till jobbet. Bra :):):)
På väg tillbaka hem från dagis, ungefär samtidigt med att mina ben domnat bort eftersom jag inte sett till att få på mig själv lika bra kläder som barnen, ringer assistancekåren igen och upplyser mig om att det tar MINST 2 timmar innan de är på plats. Ahhhhh, typiskt, men väntat, det var ju ändå mitt i rusningstrafik klockan sju på morgonen och fjorton grader kallt, så vad annat kunde jag tro? Jag avbeställde hjälpen, för så länge kunde jag inte vänta och konstaterade att -idag blir det bussen!
Traskade hem för att hämta mina attiraljer till jobbet, min lunchlåda bestående av wookade nudlar och grönsaker, och få på mig ett par långkalsonger för jag tänkte minsann inte stå och frysa medan jag väntade på bussen som jag inte hade en aning om när den skulle gå. När jag ändå gick där i skogen, i mörkret denna tidiga morgontimma, passade jag på att njuta av snön som gnistrade som om den var gjord av tusen stjärnor, lugnet och tystnaden.
Tog mig till jobbet endast fyrtio minuter försenad, vid ganska gott mod eftersom jag suttit i lugn och ro på buss och spårvagn, filosoferat och accepterat faktum, men det visade sig att jag inte var den enda av oss som var sen idag, utan bara en av fyra lyckades komma i tid, vilket gjorde att vi låg klart efter vårt tidsschema. Det hänger verkligen med en sen hela dagen, börjar man komma snett, blir det som en snöboll vid perfekt kramsnö - arbetsuppgifterna bara växer och växer - alltså helt motsatt dagens iskyla och snö som definitivt inte gick att göra snöbollar av. Långkalsongerna hjälpte mig verkligen, däremot hade jag glömt att byta till mina vikingkängor, det tog en och en halv timme för mina isklumpar till tår att tina.
Jag hade sånär glömt bort att jag dessutom hade bråttom efter jobbet idag. Skulle till frisören för lite omvårdnad och få ordning på rustibustet till hår på mitt huvud. Insåg att det går ju inte, jag har ju ingen bil, men lyckades på det mest märkliga sätt fixa så att jag kom i tid. Stora P som vid det här laget var hemma och skulle ordna med bilen upptäcker att jag har BÅDA bilnycklarna med mig på jobbet, han och bilen står hemma...... Även om det ibland känns som om jag bor på jobbet så tar det ju tjugo minuter att färdas mellan adresserna med bil (30 minuter i rusning) så stora P fick snällt sätta sig i den andra bilen, åka tillbaka till stan för att hämta en nyckel och passade på att köra mig till frisören..... Lite snurrigt men väldigt praktiskt för mig.
Två timmar senare, när jag nästan är klar med min förvandling ( det blev snyggt vill jag lova) ringer Stora P och säger att nu måste han ut och köra bilen i 45 minuter för att ladda batteriet igen så kanske det skulle passa bra att han hämtade mig.......Gisssa om jag blev glad, det enda smolket i bägaren var att långkalsongerna som jag hade på mig inte kom till användning mer idag....
Slutet gott, allting gott, men idag har Stora P åkt fram och tillbaka till stan tre gånger, snacka om onödig körning och miljöförstöring. Men jag har insett att bussen funkade ganska bra, kanske kan bli fler sådana turer i framtiden, kan ju bara bli bättre om jag planerar i förväg att jag ska åka buss, så att jag har med mig allt och på mig tillräckligt med kläder redan från början.
Så lyckades ekorren få stopp på hjulet lagom till sängdags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar